Jag går omkring i mitt Pompeji ibland ruiner
Mitt uteblivna uppdaterande beror på den årliga vårdepressionen.
Det har varit den värsta hittills.
Jag har aldrig kännt mig så utom hopp (som visserligen bara pågick en vecka, även om det inte helt har gått över än) och så ensam, som jag gjort de senaste dagarna.
Vad är det egentligen för demon som ska orsaka sådan smärta och få en att tänka sådana hemska tankar? För man känner att det inte är ens egna tankar, och känslor, men man vet inte hur man ska göra för att bli av med dem. Jag vet mycket väl att man kan påverka allt man känner och tänker, men det har verkligen inte gått denna gången.
Det blir en ond spiral; man hittar det negativa i allt. Alla positiva tankar man försöker tänka blir dåliga.
Tack Sandra, för att fick bo hos sig några dagar, och ha min kris. Jag vet att det inte var lätt.
Så, har jag lärt mig någonting denna gången?
Jag tror det. Jag tror att jag har lärt mig att jag faktiskt inte är ensam, utan det är jag som gör mig ensam. Man kan faktiskt släppa in människor, in i det dåliga, för de blir faktiskt inte så förskräckta som man tror. Och sen kommer man igenom det tillsammans, på andra sidan.
Den bra sidan.
Det har varit den värsta hittills.
Jag har aldrig kännt mig så utom hopp (som visserligen bara pågick en vecka, även om det inte helt har gått över än) och så ensam, som jag gjort de senaste dagarna.
Vad är det egentligen för demon som ska orsaka sådan smärta och få en att tänka sådana hemska tankar? För man känner att det inte är ens egna tankar, och känslor, men man vet inte hur man ska göra för att bli av med dem. Jag vet mycket väl att man kan påverka allt man känner och tänker, men det har verkligen inte gått denna gången.
Det blir en ond spiral; man hittar det negativa i allt. Alla positiva tankar man försöker tänka blir dåliga.
Tack Sandra, för att fick bo hos sig några dagar, och ha min kris. Jag vet att det inte var lätt.
Så, har jag lärt mig någonting denna gången?
Jag tror det. Jag tror att jag har lärt mig att jag faktiskt inte är ensam, utan det är jag som gör mig ensam. Man kan faktiskt släppa in människor, in i det dåliga, för de blir faktiskt inte så förskräckta som man tror. Och sen kommer man igenom det tillsammans, på andra sidan.
Den bra sidan.
Kommentarer
Trackback
