jennieinhappyland

Fredrik Lindström gav ut en fantastisk novellsamling för några år sedan, "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?". Han skriver så otroligt bra om alla småhändelser i vardagen, som ingen riktigt reflekterar över, och som alla dessutom tror att de är ensamma om.
Jag var tvungen att plocka fram den igårkväll, och läsa novelln "Krisa" som handlar om en tjej som har en kris varje lördag när hennes pojkvän kollar på Tipslördag. Hon har även en lite romantisernade bild över just kriser, och att det ska krisas lite nu och då, så man får "sitta uppe på nätterna, äta scones och gå till botten med allt". Och visst, det är väl nyttigt med kriser, men man kanske inte ska sträva efter dem, för de kommer nog när de verkligen behövs.
Jag lyssnade på den här som ljudbok en gång när jag var påväg till Umeå för att hälsa på Sandra, och jag hade svårt att hålla mig för skratt. Och det var lika mycket för att Lindström själv var berättarrösten, som att han sätte ord på saker, ofta jobbiga och svåra saker, så att man fick perspektiv på det och kunde skratta åt det. Vilket kanske var just därför som jag var tvugnen att läsa novellen om att krisa, medans jag själv höll på med det. Det blev genast lite mer avdramatiserat. Och det är ju lite tur att jag har en, inte nödvändigtvis bättre, men i alla fall lite klokare, hälft, som orkar med alla små kriser och all drama som jag lyckas skapa hela tiden.